Chins är skitkul, det tycker jag i alla fall när jag är bra i det. Men, som jag skrivit förut så släpar chinsträningen. Färskvara som det är är det svintungt för mig när jag inte underhållit chinsträningen. Det finns ju liksom inget mellanläge, ingen möjlighet att köra på lättare vikt. Om man inte kapar ett ben, förstås. Det är inget alternativ.. 

Så, idag krävdes en kraftansträngning och lite jävlar anamma. En chins för varje kg jag väger skulle utföras. 62 stycken med andra ord. Uppdelat i 13 (katastrof!) set gick det vägen. 

Vi får se hur länge chinshumöret håller i sig den här gången..

/Lina